Åland, sista kapitlet.

Nästa match blir lite av ett uppvaknande för våra grabbar. Det måste sägas direkt att Sunnersta AIF är det bästa lag vi mött så här långt i vår korta karriär. Vi har tidigare pratat om att man får röra vid motståndarna, vara aktiv över hela planen. Det har väl inte gått in hos våra grabbar men det har det definitivt gjort hos spelarna i Sunnersta. Jösses som de sprang och pressade den av oss som hade bollen. Det var minst två Sunnerstaspelare på den av oss som hade bollen, och när Sunnersta erövrade bollen så var det rakt på mål som gällde. De var många motståndare som var mycket mindre än oss men betydligt tuffare och mer van vid närkamper. Vi kom aldrig loss och fick inte till vårt vanliga anfallsspel utan blev tillbakapressade och fick kämpa för varje meter.

När Sunnersta gjorde 1-0 så kändes det som en rejäl uppförsbacke. I vanliga fall så funderar man som tränare på vad man skall säga och hur vi skall förändra sättet vi spelar på men nu var våra motståndare ett nummer för stora och det vi kunde göra var att peppa grabbarna att fortsätta kämpa. Matchen fortsätter i samma stil i andra halvlek. Sunnersta har ett antal chanser bl a ett par riktiga kanonskott från distans. Målen trillar in, bl a en straff som t o m domaren själv bad om ursäkt för att han blåste för, då det var en just närkamp axel mot axel. Matchen slutar 0-4 fullt rättvist.

Direkt efter matchen var besvikelsen stor men efter ett tag så kände alla att vi gjort en kanoncup. Själv tycker jag att den sista matchen och det faktum att vi mötte ett så bra lag och dessutom förlorade var kanon. Det är många gånger så här efteråt som vi refererat till den matchen för att förklara varför vi skall göra på ett visst sätt. Det som fastnat mest är det faktum att fotboll också handlar om närkamp och löpa utan boll inte bara om dribblingar och passningar. Så svettiga i luggen som grabbarna varit på senaste tiden har de inte varit förut, kanske är det Sunnerstas förtjänst.

Om vi nu summerar helgen på Åland så blir betyget KANON. Vädret, fansen, spelet och glädjen. Det är väl egentligen bara en sak som grumlar bilden. Det är det faktum att vissa ledare inte kan vara alerta när vi åker från spelarhotellet. Ryktet säger att en viss tränare med polisiär utbildning satt och hukade på muggen då hans stressade kollega efter en natt med bröderna Deutsch och sin egen son helt enkelt lämnade vicesheriffen och gasade mot fotbollsplanen. Synen av nämnde vicesheriff gående på en öde väg i centrala Mariehamn var helt enkelt obetalbar. Jag ber ödmjukast postumt om ursäkt och lovar att aldrig glömma en tränarkollega igen, oavsett det stressade läget.

Stort tack till alla som var med under vår helg på Åland.

Åland kapitel 3

Matchen slutar 6-0 till oss vilket betydde att vi fick sovmorgon då vi vann vår grupp. Nu väntade två matcher under söndagen mot andra gruppvinnare. Vad vi sett av de andra lagen så kändes det som att det skulle bli stenhårt då vissa lag verkade riktigt duktiga.

Vi har godis och läskförbud under cuper men då vi spelat klart för dagen och det trots allt var lördag så bestämde vi att grabbarna var värda lite snacks och läsk. Så medan laget käkade klart och gick tillbaka till rummen körde jag ned till det enda stället på Åland som var öppet, nämligen Shell macken, och handlade chips, popcorn, vingummin och läsk till alla rummen. Jag passade även på att besöka den restaurangbåt som våra fans bokat in sig på för en helkväll. Efter en snabbvisit kunde jag kallt konstatera att det inte gick någon nöd på någon av gästerna. Frågan jag ställde mig när jag åkte tillbaka till hotellet var hur stor klacken under söndagen skulle bli.

Söndag morgon och dags för frukust. Grabbarna var rätt pigga och hungriga så frukosten smakade bra. Vi snackade med receptionen och fick OK på att lämna grejorna kvar på rummen och komma tillbaka för dusch och ombyte innan vi checkade ut. Söndagens första match var mot Sunds IF ett lag från Åland som vunnit grupp A utan att tappa poäng och bara ett insläppt mål. Det var en jämn match, våra motståndare slog långa bollar mot sina anfallare och skapade hela tiden chanser. Sund gör också första målet och det märks på grabbarna att det är lite jobbigt att ligga under. Innan halvtidsvilan så lyckas vi göra 1-1 och mungiporna åker upp en aning. Under vilan så snackar vi om att vi måste spela som vi brukar. Andra halvlek fortsätter som den första med långa bollar från Sund och ett böljande spela fram och tillbaka. När det står och väger så lyckas Sund göra 1-2. Inte samma reaktion som vid 0-1 utan alla peppar varandra att kämpa på och att det viktigaste är att vi har roligt och ger järnet. Med bara några minuter kvar så lyckas vi kvittera till 2-2 vilket också blir slutresultatet. Nu är det bara en match kvar, Sunnersta AIF. Hur det går och hur cupen slutar får ni veta vilken dag som helst…

Åland fortsättning

Snacket hjälpte och det blev bättre fart på fötterna och mer koncentration på själva spelet. Vi kunde gå ifrån med några mål, där några var riktigt fina. Joel gjorde några avgörande räddningar och segern kändes säker. Vi slappnade av lite på slutet och Märsta gjorde ett par rätt snygga mål, bland annat en kanonfrispark. Matchen slutade 5-2 och vi packar ihop grejorna för att flytta till nästa plan för lördagens sista match.

Vi skall möta IFK Mariehamn i sista matchen och vinner vi den så får vi sen match på söndag, vilket vi ledare (antagligen alla föräldrar också) tycker vore kanon. När vi spelade cupen på träffen så kändes grabbarna lite stela och styltiga i slutet och dagen efter så vi tränare snackade om vi inte skulle testa lite stretching. Sagt och gjort vi testar. Det såg helt bedrövligt ut. Så fort det tog emot i muskler och leder så stannar grabbarna upp rörelsen lite för att de är rädd att göra sig illa. Det här med träningsvärk och stelhet är fortfarande lite ”farligt” . För att få det rätt så hjälpte vi alla grabbar att sträcka ut baksidan av låret då det ofta är där det sätter sig på fotbollsspelare. Nystretchade och mjuka som mockasiner tar vi direkt tag i matchen mot IFK Mariehamn. Målen trillar in och våra motståndare ser lite blyga ut. Det som är bäst med den här matchen är domaren. En äldre herre från Åland som skojade och spexade med grabbarna men hade järnkoll på matchen ändå. Han tyckte vårt lag betedde sig utmärkt och sa att vi skulle komma tillbaka nästa år för att spela Alandia Cup, Ålands största ungdomscup som endast är öppen för pojkar och flickor 11. Deltagande lag kommer från Sverige, Finland, Baltikum, Ryssland, Engelska öarna, Norge och Danmark. Det kanske vore något att snacka om vid planeringen inför nästa år. För att behålla spänningen i vår reseberättelse så väljer jag medvetet att sluta här och fortsätta någon gång under veckan, kanske…

Ålandstidning Cup

Det är nu en vecka sedan vi spelade cupen på Åland och jag tackar alla som hade påverkan på vädret den helgen. Jag kollar nu på termometern och läser +3 grader. Ute regnar det pga. blåsten horisontellt. Jag kan tänka mig Backebergs sportfält nordöst om centrala Mariehamn i det här vädret och det känns inte lockande. Men nu struntar vi i dagens väder och tar oss tillbaka till Lör 10/5 kl 06:30. Samling på Testebovallens parkering. Alla är på plats och ser inte allt för trötta ut. Strax för 07:00 rullar en kolon om ca tio bilar ut från parkeringen med Grisslehamn som första etappmål. Efter små missöden med navigeringen där undertecknad lurade iväg hela kolonen mot Hargshamn istället för Grisslehamn. Naturligtvis fick jag ta emot uppmuntrande kommentarer från vår skara medresande fans. Båten över till Åland gick jättebra, grabbarna skötte sig utmärkt. Vi käkade buffé för att vara mätta och belåtna och reda för match så fort vi var framme. Maten smakade antagligen kanon för grabbarna åt stygga mängder.

Väl framme på Åland så åkte vi direkt till hotellet och bytte om. Första matchen var mot Jomala, ett Åländskt lag. Det var lite stressigt att ta sig till spelplatsen så väl där gick det fort. Vi anmälde oss och började värma upp direkt. Vi snackade om hur vi skulle spela. Inför cupen hade vi nött positioner och försökt prata om vad som gäller för respektive spelare. Det hjälpte oss nu, vi var snabbt på rätt plats och det var dags för match. Något som var kanon med cupen var domarna. Första matchen kom domaren fram till grabbarna och snackade lite om vad som gällde, bl a att det var kort hörna. Innan han lämnar grabbarna ber han alla stoppa in tröjorna för att se propra ut. Ni skulle sett uttrycken i grabbarnas ansikten. Det var flera som vände sig till oss tränare som frågetecken och undrade vad han menade. De trodde inte att det var sant så vi var tvungen att förklara och motivera varför. En del tog naturligtvis tillfället iakt och imiterade Stig-Helmer genom att stoppa in tröjan och dra upp shortsen till armhålorna. När matchen väl startade så var vi med från start. Vi spelade inte så bra som vi kan men våra motståndare Jomala från Åland var lite ängsliga och målen trillade in i rask takt. I andra halvlek så stämde spelet bättre och bättre och i slutet såg det riktigt bra ut. Solen strålade och målen trillade in. Det var riktigt nära att Joel fick hålla nollan men det slinker in ett mål i slutet av matchen som slutar 10-1 till oss.

Nästa match mot ett av Märsta IK:s lag var jämnare. Vi började matchen lite passiva och sprang mest och kollade in de ”coola” grabbarna från Stockholm. Vi spelade lite för försiktigt och vågade inte riktigt gå på utan gav våra motståndare lugn och ro. Vi pratade mycket under matchen med grabbarna att de måste kämpa på och inte springa bredvid och titta på. Fortsättning följer…

Rapport från cupen 4/5

Jag vet inte hur ni ser ut. Här så har hela familjen en riktig raggarbränna. En sådan där som täcker alla delar av huden som sticker fram under kläderna. Jag själv sitter med den rödaste näsan i Utvalnäs. Själva tillståndet namnges härmed till cupbrännan. Hoppas verkligen att man får möjlighet att bättra på rödheten nästa helg på Åland.

Men för att börja från början. 09:15 var man på plats, hela familjen är med och full packning gäller. Det som Anton mest ser fram mot är den nya matchtröjan. När materialare Persson dyker upp så dyker sonen rätt ner i bagen och börjar riva. Tröja fram och han skiner som en sol. Jag måste säga att de är riktigt snygga. Jag har aldrig haft en så fräsch tröja inte ens i de A-lag man spelat. Skänker därför en tacksamhetens tanke till vår sponsor.

Första matchen: IF Tunabro den Blå delen av laget. Ett lag från Borlänge som vi inte mött tidigare vilket alltid är spännande. Grabbarna snackade om ett lag långt bort ifrån. Det fanns t o m prat om att det var ett lag från ett annat land. När matchen kör igång så är vi med från början. Det brukar ju alltid ta lite tid innan våra grabbar vaknar och kör på. Vi har spelet och lyckas göra två mål. Vi släpper inte till mycket bakåt och Joel i målet håller nollan, vi vinner med 2-0 utan att spela sådär som vi pratat om. Vi bestämmer att snacka lite iför andra matchen.

Andra matchen: Gefle IF våra ”gamla” antagonister står för motståndet. Inför matchen så har vi snackat om hur vi skall använda hela planen och inte vara så blyga. Vi spelar cupens bästa spel och vinner matchen med 4-0 efter några riktigt fina anfall.

Tredje matchen: Då har vi gruppspelets sista match mot GGIK. Redan innan matchen börjar så pratar alla om vi kan gå vidare och vilka vi då skall möta. Det märks också direkt i matchen. Vi är inte riktigt med och när vi får en straff som vi missar och släpper in ett mål direkt efter på en kontring så är det många som hänger läpp. Vi kämpar på och lyckas få en frispark nära mål som går snyggt i mål. Matchen slutar 1-1 och vi är vidare från gruppen.

Slutspel: Vi skall möta IF Tunabro den röda delen i semifinal. Vad vi har sett av laget tidigare så spelar de riktigt bra. Nu har vi ett snack med grabbarna om att det är matchen här och nu och inget annat som gäller. Nu är det också mycket bättre fart på benen och fokus på själva matchen. Vi tar ledningen med 1-0 och 2-1 men Tunabro lyckas kvittera med matchens sista spark och det blir straffar som får avgöra. Det är Ooooooooolidligt spännande och lite tråkigt att en sådan bra match måste avgöras på straffar. Vi har flyt då vi sätter en straff ribba in och en stolpe in. När sedan Klas stegar fram och skall slå den avgörande straffen ser det ut som om flera av föräldrarna skall lämna detta jordeliv. Straffen sitter och vi är i final.


Dagens sista match Final: Vi möter Gefle IF i finalen. Det märks att de är riktigt trötta. De är färre än oss och orkar inte riktigt kämpa på utan Joel håller nollan igen och vi gör tre mål. Vi spelare riktigt bra stundtals och glädjen bland grabbarna går inte att ta miste på när domaren blåser av matchen. Årets första matcher och vi spelar riktigt bra. Grattis alla små kämpar och sov gott.

Till alla föräldrar som tittade på, ett tips är att använda kylbalsam till öron, nacke och näsa så ses vi på Åland.